Den har man ju hört förut, ja. Men jag menar det verkligen. Just nu har jag så fruktansvärt ont i mina ben så det gör ont bara jag rör foten, om ens det. Varit ute på långpromenad med Anna och jag har gått i de bästa skorna jag har, ändå gör det så jävla ont. Jag vet inte vad jag ska göra, jag kan inte ha det såhär. Jag tränar inte ens längre så att jag gör dem illa men jag måste ju kunna gå? Jag är 20 år och jag måste ju kunna gå promenader utan att dö efteråt. Såhär ont har jag inte haft på länge och jag vet inte vad jag ska göra. Vänsterbenet är för tillfället värst, det smärtar nu när jag bara ligger mer. Ställer jag mig upp lär jag dö. Eller typ i alla fall.

HUGG AV MIG BENEN NÅGON. Jag kan fan inte ha det såhär, jag är 20 år och inte 95.. Hjälp.

Bitterfittan talar. Har sovmorgon och för en gångs skull så sover jag fortfarande strax innan klockan 9, händer inte ofta. Vad händer? Jo, en familj dundrar in i mitt rum för att fråga om mitt busskort är för utlåning. VARFÖR? Så jävla lack så det finns inte. Sover aldrig länge, aldrig. När jag VÄL gör det så händer detta. Förbannadesjävlaskit, där försvann den sovmorgonen. JA, jag blev sjukt bitter (med all jävla rätt enligt mig!).

Maskinen på Grönan igår med mina fina, himla kul! Älskar känslan av att kunna göra någonting en vardagskväll för även om man bara är ledig en dag efter så känns det som lov av någon anledning.
Och varmvattnet verkar vara tillbaka. HALLELUJAH!

Imorgon är det nästan fredag. Även om jag inte är ledig på den riktiga fredagen så är i alla fall torsdagen fri. Hur kvällen och den lediga dagen ska spenderas återstår att se men skönt ska det bli och oavsett vad som händer så ska jag också ta det lugnt.

Dagarna går. Fotboll för hela slanten idag och igår, har varit rätt kul faktiskt. Blev så sjukt sugen på att spela när jag kikade på damerna idag..

Tog även en promenad på lunchen idag och åt på vägen. Så sjukt skönt att komma iväg lite mitt på dagen sådär. Att vi sen gick upp för en mördartrappa är en annan femma haha.

Sjukt rolig kväll med mina fina igår och lika bra dag idag. Brunch med ett gäng fina tjejer i stan och sen promenad i solen. Helt underbart! Nu är det snart dags för att försöka styra upp fotbollsskolan även denna söndag.

Jag har världens bästa vänner <3

Jag vet att jag har sagt det förr men jag säger det igen; jag har världens finaste kollegor. Jag är så himla glad att jag hamnat med dem. Det kan vara hur kaos som helst, men vi vet alltid vart vi har varandra, alltid. Vi tar oss igenom dagarna ihop och försöker att skratta så gott det går. Det är kaos och vi sitter i samma båt allihop men när vi kämpar så gör vi det för varandra.

En för alla, alla för en. Det är precis så det funkar och det det vet vi alla. Världens bästa ni <3

Cirkusen fortsätter. Riktig jävla bergochdalbana i livet för tillfället. Idag är bara en fortsättning från igår. Kan bli rädd för mig själv samtidigt som jag faktiskt står upp för mig själv. Kämpat kan ingen säga att jag inte gjort, jag har verkligen försökt. Står jag inte upp för mig själv så är det fel. Nu gör jag det, men det är ändå fel. Allt kommer till en gräns, det finns en gräns när man inte orkar mer, där det tar stopp. Det finns en gräns när en människa inte orkar längre. Det finns en gräns när det brister. Jag tänker inte hamna där jag en gång var, aldrig i livet. Att inte veta vad som är upp och vad som är ner, det är inte roligt. Det sitter i mig och både kroppen och hjärnan ber mig att aldrig mer ta mig dit. Aldrig mer igen. Jag ska inte säga att jag är nära men reagerar man inte så kommer smällen att komma. Jag säger ifrån, viker inte från det jag tycker. Ändå är det uppenbarligen fel.
Hemma gör jag tydligen inte heller ett rätt. De känns som de sparkar på någon som redan ligger. Som att allt jag gör är fel. Allt kanske inte är fel men mer illa valt tillfälle är svårt att hitta. Det vänder också så fort. Ena sekunden blir man stöttad, andra sekunden blir man utskälld för precis samma sak. Jag förstår då inte hur det faktiskt ligger till.

Jag vill bara sova. Jag orkar inte.

Sjukare dag får man leta efter. På alla sätt och vis.

Godnatt.

Fruktansvärd dag. Kaos med precis allt skulle jag vilja säga. Efter en jobbdag i detta kaos är det nu dags att flyga till träningen. Mina benhinnor gör väldigt ont av någon anledning, kan inte ha det såhär längre. Någon måste kunna göra något och det ska jag ta tag i när jag slutar jobba. Så himla påfrestande bara att ha ont i varje steg man tar. Påminner mig också om gamla tider. Eller gamla och gamla, fotbollstider. Jag undrar liksom lite vad som hände. Har jag förstått det ännu eller förtränger jag det bara? Det tog mig ett år att ens uttala att jag slutat spela fotboll och det är på riktigt. Jag vägrade uttala orden, menade att jag bara var skadad. Nu är det som det är och det vet jag. Jag skulle bara kunna göra precis allt för att få spel igen, jag saknar det så in i helvete.

För att vara lite positiv så är det dock skönt att jag har så bra kollegor som gör att man tar sig igenom dagarna med ett leende på läpparna även om vi alla är överens om att det kaosar. Och ikväll är det AIK-Djurgården, antingen via TV eller text-tv. Helgen är också fint planerad med mina fina. Ska bara sova först. Jävla dag!

Så var det maj. Vart i hela himmelen tar tiden vägen? Jag förstår inte! Hur som så känns det som det mesta flyter för tillfället. Varför vet jag inte, men det känns så. Saker händer ständigt som stör, ändå känns allt rätt okej. Jag har panik för att sluta jobba, men det känns ändå rätt. Jag pallar på riktigt inte använda glasögon, ändå skrattar jag åt det och tänker att det bara är att göra. Jag orkar inte ha förbannat ont i mina benhinnor, ändå tänker jag att det löser sig på något vis. Jag hatar att det är kaos på jobbet, ändå tar jag det med en nypa salt och tar det för vad det är. Sjukt irriterad på att jag inte fick bättre på högskoleprovet, ändå nöjd att jag höjde mig. Rätt lugn på något vis. Är inne i någon period där jag låter saker gå. Älskar vädret, gör livet så mycket enklare! För tillfället är saker och ting rätt bra alltså. Jag accepterar det liksom. Oavsett hur länge det håller så är det en skön period. Tjing!

Hemma från jobbet tidigare idag, min mage är inte av denna värld. Helt sjukt ont har jag haft och nu har jag väl alla världens piller i mig. Har vilat lite, ska sova lite tror jag. Ikväll är det middag med fina vänner, ska bli så kul att se alla! Ska bara få bort denna förbannade smärta först..!

Är inne i någon himla svacka eller något sådant, vet inte vad det är. Humöret svänger upp och ner och lika glad jag kände mig igår, lika ledsen känner jag mig idag, fråga mig inte varför.
Jag hatar att vakna upp och känna såhär. Jag hatar att drömma, vakna och inse att ingenting har förändrats till det man drömde. Jag hatar det. Det är oftast de morgnarna jag känner mig helt överkörd och helt lost. Egentligen vet jag inte vad som hänt, ingenting typ. Jag antar att man har dagar som är såhär.

Träffade mina bästa igår. Världens finaste ni, vad fan skulle jag göra utan er?

Fruktansvärt irriterad på precis allting. Typ i alla fall. Alldeles för mycket i huvudet, stressar fram och tillbaka. Idag var det jobb, beställning av glasögon och fotboll. Där någonstans emellan försökte jag hinna med mig själv, failade rätt hårt. Tappat kontrollen i sådana lägen, måste liksom få ta det i min takt. Tycker att det är sjukligt jobbigt att stressa iväg till träningen varje tisdag. Det spelar ingen roll att det är en gång i veckan, jag tappar kontrollen. Resultatet blir att jag blir helt off när jag väl är framme och hamnar då i någon sorts dimma. Orkar inte heller svara i telefonen som ibland ringer och plingar stup i kvarten. Lägger in den i rummet och struntar i den, det är riktigt skönt. Orkar inte alltid vara kontaktbar faktiskt.
Halvstrejk på jobbet också. Kaos deluxe idag, galet. Krismöte imorgon bitti, himla fint det.
Och min irritation lade sig inte när jag kom hem och ingen jävel hade sparat mat till mig. Inte heller fanns MIN EGNA mat som jag fixat, kvar. Nej, den hade någon annan ätit upp. Och inte fan kan jag duscha för det är ISKALLT. Duschade i 15 sekunder igår och då blev det kaos på riktigt för jag duschade ju före min lillebror, tydligen väldigt förbjudet. Det är cirkus hemma i och med ombyggnaden, saker överallt, de har till och med ställt in massa skit i mitt rum. Ingen privacy heller för alla hänger numera i soffan som står precis utanför min dörr. Så jävla fint. Fruktansvärt irriterad är jag, riktigt jävla arg. Det kryper i hela min kropp. En sak till och jag lär sprängas totalt! Ska sova så jag slipper tänka. Sjukt osammanhängande text men jag behövde få ur mig skiten.

Och juste, glasögonorm (dock inte på heltid) har jag blivit också. Det går bra nu. Godnatt!

Jag förstår inte hur några ord kan träffa så rätt. Någon beskriver mina känslor på ett klockrent sätt, varje ord stämmer precis med det jag känner. Det är jobbigt att höra samtidigt som det får mig att känna mig mindre ensam.
Men jag kan inte hjälpa att jag tycker att det är hemskt att man är främlingar när man en gång delat allt.