Är så jävla less på att ha ont. Är så less på att inte kunna röra mig nånstans. Är så less på att tvingas att sitta hemma. Är så less på att hela tiden vara så beroende av andra och känna mig besvärlig. Är så less på att känna mig konstant ofräsch för att svetten bara rinner så fort jag går på kryckor. Är så less på att allt ska ta sån tid. Är så less på att bli tagen för givet. Är så less på tjafs och bråk. Är så less på att inte veta vad som händer. Är så less på att inte veta hur framtiden ska se ut. Är så less på att inte ha det i egna händer. Är så less på att behöva leva i det här. Är så less på att jag aldrig får vara sur för då bryter helvetet loss. Är så less på att känna mig otillräcklig. Är så less på att känna att jag aldrig är värd nånting. Är så less på att känna mig tjock och äcklig för att jag inte kan träna. Är så less på att ingen jävel bryr sig. Kanske är fel men just nu känner jag exakt så. Att jag alltid ska anstränga mig mer. Är så less på att stå ut. Är så less på att känna mig ensam.

Är så fruktansvärt jävla less så jag dör. 

Gnällspiken har talat. Så jävla less. 

Tack för mig.